10milamorden Str 8

Sträcka 8 – 8,0 km

Hans-Ove stod och torrtrampade i en sänka till bredden fylld av mjuk och intensivt grön mossa. Han körde fartlek för att hålla uppe värmen och vilade just nu mellan två ryck. Varje intervall simulerade han ett tidigare lopp i sin karriär. Den första intervallen hade i hans huvud varit Siljanskavlen 1991 som gick vid Grönklitt och Hans-Ove hade sprungit sträcka 2. Han hade gått ut 7 minuter efter täten som 65:e lag men redan vid radion hade han tätkänning för att mot slutet dra ifrån klungan i en hängmyr. På tur stod Jukolakavlen 1995 där Hans-Ove gjorde, som vanligt, ett fantomlopp och for fram i den kuperade och grisiga natten som en Juha Mieto på steroider. Hans-Oves minnen om resultaten i gamla lopp var ungefär som hur en mytoman beskriver sina genitalier. Gravt överdrivna.

Mitt under fartleken blev Hans-Ove blev uppringd av tävlingsledaren som frågade var han befann sig. ”Vilandes i ett tält” hade han svarat och frågat vad som stod på. Tävlingsledaren förklarade att två döda löpare hade påträffats i skogen samt att ambulans och polis var på väg. Hans-Ove frågade om man visste hur de hade dött och om tävlingen skulle avbrytas men fick till svar att tävlingen skulle köras vidare och att man inte visste någon dödsorsak.

Hans-Ove, som inte alls befann sig i något tält, avbröt sina dagdrömmande intervaller och begav sig mot kontroll 73. En klurig sten i kanten av en större sumpmark som inbjöd till bommar av mediokra motionärer. I sin hand höll han sin fina Morakniv som skulle få göra Sverige stolt ännu en gång.

Småklungor kom i jämn takt medans han väntade på någon ensam och förvirrad löpare som skulle få stämpla ut för sista gången. Till slut dök det upp en Sundsvallslöpare som inte verkade ha koll på varken fart eller kurs men just som Hans-Ove var på väg fram med kniven i fast grepp mot den intet ont anande medelmåttan var det något som höll honom tillbaka. Han tittade en stund efter löparen som givetvis drog snett in mot kontrollen.

”Sopa” skrek Hans-Ove efter honom men lät mannen försvinna bort i vilsenheten.

”Han får klara sig, jag vill ju inte framstå som någon sorts psykopat” sa han högt för sig själv.

Men tävlingen var inte slut än. På långa vägar.