10milamorden Str 10

Sträcka 10 – 16,5 km

Tävlingen var i sitt slutskede och i täten var utgången helt oviss. Fem lag gjorde upp om segern där Södertälje-Nykvarn hade en liten lucka ut på ankarsträckan och bakom jagade Kalevan Rasti, IFK Göteborg, Koovee och överraskningen Lynx, lodjuren från Kyrkslätt i Finland. För SNO sprang Jonas Leandersson. En liten och kvick fartkanon och är man inte alert ser man bara ett pannband fladdra förbi i ögonvrån när han passerar. Hans-Ove stod halvvägs på banan för att betrakta eliten som behärskade konsten att orientera. Till Hans-Oves glädje.

När Jonas dök upp fick Hans-Ove en ingivelse att ge Leandersson en klapp på axeln och berömma honom för hans exemplariska orienteringsförmåga men han missbedömde avståndet och lyckades få tag i Jonas pannband som drogs ner runt halsen. Samtidigt som Hans-Ove inte fick loss fingrarna runt pannbandet stöp Jonas i marken och drog med sig Hans-Ove. I panik över händelsen drog han pannbandet hårdare och hårdare runt halsen på den allt mer fladdrande och flämtande Leandersson. Dom både männen rullade runt och medan den ena slet för att komma loss drog den andra hårdare och hårdare i pannbandet.

Hans-Ove kände paniken i sin kropp över att utvecklingen som skedde inte alls gick i stäv med hans intentioner för tävlingen samtidigt som han av någon oförklarlig anledning drog hårdare och hårdare i pannbandet. Han kände att Leandersson kippade mindre och mindre efter luft. Den overkliga utvecklingen av en vänskaplig klapp på axeln till berått mord gav Hans-Ove en intensiv känsla av panik och skam.

”Förlåt… förlåt… förlåt…” Tårar började rinna nedför Hans-Oves kinder i takt med att livet tog slut för Jonas Leandersson. Efter en stund låg dom båda stilla i det tjocka blåbärsriset omfamnande varandra och Hans-Ove tryckte sitt ansikte mot Leandersson nacke samtidigt som han andades häftigt. Mer över sin egen besvikelse än ansträngning. Efter en stund rullade han bort från den livlösa kroppen och ställde sig stelt upp.

Hans-Ove funderade en stund om han borde gömma kroppen men eftersom han kände sig färdig med tävlingen och insåg att den nog inte kunde ha fått en bättre avslutning så gick han bara lugnt därifrån samtidigt som han satte på sig Leanderssons pannband.

Eftersnack
Tävlingsarenan var fylld av polisbilar och ambulanser. Hans-Ove stod i ena kanten av TC och betraktade det stillsamma målgärdet där bara ett fåtal människor rörde sig. Tävlingen hade avbrutits och speakern informerade lågmält att alla måste stanna kvar tills polisen kom med mer information. Hans-Ove gissade att polisen misstänkte oegentligheter med de funna kropparna. Hur många det nu än var de hade hittat. Uppståndelsen brydde nu inte Hans-Ove speciellt för han hade viktigare saker att ta tag i. Nästa år var han ansvarig för kartan till SM. Den klassiska distansen så klart. Allt annat ville han inte ta i med tång. Han kände på sig att den kartan skulle bli hans slutgiltiga mästerverk, värdig ingen annan än han själv.

Han vände in mot skogen och vandrade iväg med raska steg och huvudet högt. ”Mot nya stordåd” tänkte han och log.