10milamorden Str 1

Sträcka 1 – 11,2 km

Hans-Ove stod och betraktade pannlampor passera förbi ett hundratal meter bort. Klockan var 21:30 en lördagskväll och ljuset i den svarta skogen tillhörde startlöparna på 10mila. Täten hade passerat för en bra stund sedan vid den 3:e kontrollen så det började bli glest med löpare. De otränade och orienteringssvaga var på väg in mot den lilla sänkan. Eftersläntrarna. Bottenskrapet. ”Varför är de ens här” tänkte han.

Hans-Ove drog sig lite närmar kontrollen men stannade till en bit ifrån. Väntade tålmodigt och tyst. Hans egen lampa var släckt. En halogenlampa från 1984. I den hade han inte 10W+20W som var brukligt utan två stycken 10W. Mer än 10W behöver man inte tyckte Hans-Ove och allt ljus mer än så var pärlor för svin och förstörde mer än det gav tillbaka. Ljus i natten ska inte förstöra natten som alla nya monsterlampor gör. Han hatade lamputvecklingen som inte längre hade några begränsningar. ”Satans IOF, SOFT, Mullemaffian och allt vad de nu heter” muttrade Hans-Ove i den kylslagna majkvällen.

Det blev mörkt och tyst i skogen och inga fler löpare syntes i natten. Hans-Ove drog sig ännu närmare kontrollen där han stannade till och väntade. ”Snart” tänkte han. En lampa fladdrade plötsligt till längs med en höjdkant en bit bort. Den kom in från helt fel håll. ”Klåpare” sa han högt till sig själv och började gräva runt i sin ryggsäck.

Löparen kom in mot kontrollen mer promenerande än springande. Just som han skulle stämpla tände Hans-Ove sin lampa och sa högt.

”Det här är inte din sport direkt va?”

Mannen, från Tibro OK, tittade förvånat upp mot den gulbleka lampan som lös in i hans ansikte. Han skulle just fråga vad som menades med det påståendet när han fick flera hårda slag i magen. Han stapplade bakåt några steg. Först förstod mannen inte vad som hänt men lika snabbt kom en brinnande smärta i magen. Han tittade ner och såg något mörkt svart välla fram mellan händerna som han höll på sin mage. Mannen satte sig ner på knä och tittade upp mot lampan som fortfarande lös in i hans ansikte.

”Ahh.. vad gör du?” stönade den förvånade och smått panikslagna mannen.

”Morakniv. 99,90 från Clas Ohlson. Prisvärt” svarade Hans-Ove.

Mannen andades stötvis och hans ögon började fladdra. Hans-Ove stod tyst och tittade på när mannen tystnade och föll raklång med ansiktet ner i backen. Sen blev det tyst vid kontroll 3. Hans-Ove tog tag i Tibrolöparens ben och började dra bort kroppen från kontrollen. Han släpade kroppen ett 50-tal meter där han klämde in den mellan två stora stenblock. Han betraktade oberörd sitt verk samtidigt som han torkade av blodet från kniven på Tibrolöparens smaklöst opassande tajts. Efter en stund tittade han till på sin karta och började gå vidare norrut i natten.