10milamorden Str 7

Sträcka 7 – 7,8 km

Kontroll 7 var en lite punkthöjd i ett ljusgrönt område. På gränsen till slumporientering men Hans-Ove älskade den här kontrollen. I detta skede av tävlingen var det dock tydliga spår in mot skärmen så det var inte mycket till orientering längre. Tyvärr tyckte Hans-Ove. Han hade stått stilla bakom en tät gran i 20 minuter nu. Väntat. Längtat. Plötsligt såg han en ensam löpare komma ner mot kontrollen. En grönklädd löpare. ”Kan var NTNUI” tänkte han och började gå mot punkthöjden. Löparen som närmade visade sig mycket riktigt vara från Norska NTNUI. Dessutom var det en kvinna. Hans-Ove suckade. Alltid dessa tjejer som ska bevisa sig genom att springa herrkavlen. Tjat om jämlikhet och lika förutsättningar. Men fick herrar springa damkavlen? Inte mycket och det var detta som retade Hans-Ove. Vad fan har tjejer i herrkavlen att göra när det ändå inte är jämlikhet åt andra hållet.

Den ljushåriga tjejen stämplade vid kontrollen och gick några steg medan hon tittade ner i kartan. Hans-Ove tittade sig runt men inga andra syntes till. Samtidigt som NTNUI-löparen gick förbi Hans-Ove, utan att ens se på honom, klev han in bakom henne och drog ett rep runt hennes hals.

Han drog åt allt vad han kunde samtidigt som han lyfte henne bakåt mot sin egen kropp. Hon var lätt. Hennes ben sparkade våldsamt samtidigt som hon väste intensivt. Hans-Ove pressade repet runt hennes hals och släpade henne bort mot de täta granarna där han tidigare stått och väntat. Efter en stund slutade hon att röra sig och blev helt slapp i hans omfamning. Han släppte ner henne i den tjocka ljungmattan och torkade svett och vanvett ur pannan. Då hörde han en grupp löpare på väg in mot kontrollen så han lade sig över kvinnan kropp för att gömma både henne och sig själv.

Ett tiotal löpare stämplade med trötta flås och uppgivna steg. Hans-Oves ansikte låg tryckt mot kvinnas ansikte och det såg ut som att hon sov. Han kunde känna hennes bröst tryckas mot hans egen kropp. Sakta klev han upp och tittade på henne. Hon var vacker. Han satt tyst en stund och försökte känna efter vilken sinnesstämning han hade i kroppen efter att ha dödat den kvinnliga löparen. Men han var helt tom inombords. Varken ånger, skuld eller tillfredställelse infann sig. Hans-Ove böjde sig fram och kysste kvinnan på pannan innan han sakta vandrade bort.