10milamorden Str 6

Sträcka 6 – 12,2 km

Ett svagt gryningsljus började sila fram mellan träden där Hans-Ove småjoggade fram samtidigt som han nynnade på signaturmelodin till ”Hylands hörna”. Han hade satt på sig torra kläder och värmt sig med en varm kopp kaffekask så nu kände han hur kroppen började vakna till igen efter några bistra nattimmar. Han njöt av den glesa granskogen och blåbärsmattan som vaknade till under hans fötter och han kastade en snabb blick på kompassen, planka såklart, för att ha koll på kursen mot nästa mästerverk på hans egen 10milaresa.

Han velade lite om på vilken plats han skulle förverkliga sträckans dåd men fastnade snart för ett rådjursstråk där löparna kom direkt efter den 4:e kontrollen. Han stod lutade mot en sten som med gotländska mått hade varit redovisad som gigantisk men här i Roslagen men nöd och näppe kommit med på kartan. Hans-Ove spanade efter någon som borde haft vett att stanna hemma framför Bingolotto och väntan blev inte lång. I mesig takt kom en rundlätt löpare i lite för liten nylonblus. ”Ordet kassler hade kunnat varit tryckt på den tröjan” tänkte Hans-Ove och skakade loss lite stelhet i sina armar.

Mannen som kom gubblufsande hade en överkompenserande monsterlampa på huvudet och mjölksyra ända upp i mungiporna. ”Inte ett enda rätt” sa Hans-Ove högt samtidigt som han satte krokben på löparen som stapplade till häftigt och ramlade till marken. Innan mannen hunnit resa sig upp satte Hans-Ove sig på honom och höll fast hans armar.

Hans-Ove släppte ena armen och famlade efter sin kniv men i samma sekund började löparen kämpa emot och vred sig ihärdigt för att komma loss samtidigt som han svor och skrek högt. Hans-Ove som fått upp kniven började hugga intensivt mot mannens hals och bröstkorg. Mannen fortsatte att slåss för sitt liv och försökte slå bort kniven men hugg efter hugg träffade och det skapades en blöt och stänkande ljudbild i samklang med dom två männens häftiga flåsande. Efter 20, eller om det var 30, hugg låg mannen stilla och den annars så vita framsidan på Nydalens tävlingsblus var mörkröd på gränsen till svart. Hans-Ove reste sig upp och andades häftigt både av ansträngning och upphetsning.

”Nu kan inga oljemiljoner i världen hjälpa dig längre” sa han och sparkade hårt en gång på den livlösa kroppen innan han torkade av sina blodiga händer mot mossan på marken.