Sträcka 2 – 11,5 km
Kontroll 11 låg på en skråsluttning halvvägs in på sträckan. Löparna kom snett ner mot kontrollen för att sen försvinna vidare mot en stor myr. Hans-Ove hade på väg fram till denna kontroll plockat på sig en grov och hård tallgren som han skalat av lite grenstumpar på och provslog intensivt i luften framför sig medan han inväntade nästa ensamma löpare. Han behövde inte vänta länge. En lampa närmade sig Hans-Ove i plågsamt lågt tempo. Han fnös och stegade bestämt rakt mot löparen och med enorm kraft slog han allt han orkade mot lampan. Det krasade till högt när löparens pannlampa krossades tillsammans med skallen innanför. Mannen stöp ljudlöst och blev liggande på marken bredvid Hans-Ove. Utan att blinka sopade han på med ytterligare fyra hårda slag allt vad han orkade mot mannens huvud. Det klafsiga ljudet från slagen var det enda som hördes samtidigt som blodet stänkte åt alla håll. Hans-Ove släckte sin egen lampa och stod tyst och hämtade andan.
Ett par lampor syntes plötsligt uppe på bergskanten så han tog snabbt mannen under armarna och drog kroppen ner mot myren i en annan vinkel mot vad löparna skulle springa vidare. Mannens skalle, som var rejält sönderslaget, blodade ner Hans-Oves träningsjacka men det var inget som han brydde sig om.
”Lite blod har inget dött av. Ja förutom du då” viskade Hans-Ove till sig själv och mannen i sin famn.
Nere vid myrkanten placerade han kroppen sittandes med ryggen lutad mot en ståtlig tall.
”Vänta bara tills gryningen kommer. Den här utsikten kan man inte köpa för pengar”
Han gav mannen en sista blick innan han själv stegade ut i myren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar