fredag 14 februari 2020

10milamorden Str 5

Sträcka 5 – 10,2 km

Löparen från Stockholmsklubben började få krampkänning och befarade att de sista 3 km skulle bli slitsamma. Han var verkligen inte tränad för en lång nattsträcka men vad fick man inte utstå när UK tog ut lagen och i hans fall baserat på meriter från tidigt 2000-tal. Då, för 10-15 år sedan, hade han varit vältränad och klubbens säkraste kavlelöpare under många framgångsrika år men nu hade långa arbetsdagar, en slitsam skilsmässa och en eskalerande kärlek för öl och whiskey lagt på kilon i en oroväckande takt.

In mot den 12:e kontrollen, som var en liten sten, syntes inga andra lampor till vilket bara var skönt. Han hade inte missat något ännu men med den farten han höll var orienteringen det minsta problemet. Nu för tiden ville han inte ha sällskap och bli påmind om sin fysiska status. Han gjorde inga större ansträngningar för att hålla en hög fart utan vek ner sig mentalt och bara genomförde varje steg som om det vore en raskare promenad på väg till systembolaget.

Han hörde några grenar brytas till höger om sig i ett grönområde men såg ingen lampa. Förmodligen något stressat rådjur som inte heller ville vara här ute tänkte han och vecklade ut kartan för att memorera kodsiffran han snart skulle stämpla vid. Plötsligt hörde han steg bakom sig. Han kunde inte se ljuset av någon lampa fladdra runt fötterna så han stannade till och vände sig om.

Ett hårt slag träffar honom rakt i ansiktet och känner hur tänderna går sönder samtidigt som han faller handlöst bakåt. Han slår bakhuvudet hårt i backen samtidigt som lampan flyger av och landar i vitmossan bredvid honom intensivt lysandes mot hans omtumlade och sönderslagna ansikte. Han hinner varken känna smärta eller skräck innan två händer tar tag runt hans hals och trycker hårt. Hans redan trötta lungor stryps på lufttillförsel. All energi rinner ur honom samtidigt som han tänker

”Det här händer inte. Det här händer inte”.

Ett ansikte lutar sig fram över honom och han ser som i ett töcken sin klubbkamrat Hans-Ove.

Sen blir allt svart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag minns inte

Jag minns inte ! Hur jag hamnade här? Liggandes i en säng insvept i ett urtvättat grått lakan. Kan mycket väl ha varit vitt en gång i tide...